Blogg

Har en riktigt skön, seg lördag. Sov länge, (somnade iofs väldigt sent igår), sen en hundpromenad som inte blev så lång som jag önskat, det var för kallt.. Fixat med disk och tvätt, pussat på älsklingen och fått höra hur mycket han tycker om att jag är här hos honom. Det värmer. Jag behöver bekräftelsen... 

Sen en hundpromenad till, hem till mina katter som är ensamma lite för mycket... Nu är tvätten snart klar, (mysigt att mina och Älsklingens kläder åker runt i tvättmaskinen tillsammans), kycklingen står i ugnen och jag väntar snart hem min älskling. Sen blir det bio ikväll. Japp, jag har ett bra liv! Jag mår bra! Jag är helt nöjd med hur det är faktiskt.  

Det pratas så mycket om drömmar, mål osv. Men om man är nöjd med livet som det är då? Jag har inget behov av att resa hit och dit, göra karriär och tjäna massa pengar (pengar är ju iofs inte fel, men inte värt att slita ihjäl sig för). Jag är nöjd. Jag trivs med mitt jobb, har en man jag älskar, (äntligen), och som älskar mig. Jag tycker om att komma hem till min Älskling efter jobbet och bara ta det lugnt. Gå på yogan, hundpromenader, träffa kompisar, umgås med barnen emellanåt och bara vara tillsammans med min Älskling. Jag är nöjd så. En del blir så förvånade när man inte har en massa mål och drömmar, men jag har verkligen inte det... Jag ÄR nöjd. Eller jo, en dröm är ju att bo ihop med Älsklingen och vi kommer dit, men det är inte bråttom. Å andra sidan bor jag mer eller mindre hos honom redan. Vilket dottern gillar, hon får ju en lägenhet för sig själv, men kanske inte katterna som blir ensamma lite mer.  

Ytterligare ett mål är att hålla mig sockerfri och det går utmärkt. För det mesta väldigt lätt just nu, så mycket enklare när man är kär och har någon som stöttar. Samt att jag inte är ensam särskilt mycket, det underlättar verkligen. Jag kan ju inte sitta och äta godis inför någon annan. Nu i semmeltider är det lite jobbigt, jag ÄLSKAR semlor.    Älsklingen frågade igår om jag inte kan göra ett undantag EN gång. Men nej, det går ju inte. Fast jag genomfors av tanken att "låtsas" att jag nog kan det. Men nej, jag sa som det var, att det går inte. Risken är för stor att jag trillar dit i ännu mer sug och sockerätande om jag äter en semla. Det är inte värt det. Han konstaterade att det är som för en alkoholist ungefär. Precis så är det ju. Samma beroendesjukdom. Ingen semla för mig. Tyvärr. Dessutom så får jag världens magknip av vete nu när jag varit utan ett tag, så jag försöker tänka på hur mycket jag skulle ångra mig efteråt, jag skulle verkligen inte tycka att det var värt det. Men jösses vad sugen jag är. Inte blir det bättre av att jag sitter här och skriver om det.   Så nu slutar jag... Semlor borde bara få säljas på särskilda ställen och inte skyltas med hur som helst... 

En del dagar är jag hur pigg som helst, andra är jag trött... Igår var jag pigg. Idag är jag trött. Ändå tycker jag att jag har sovit okej i natt, somnade lite sent iofs och vaknade tidigt. Så, kanske för lite.

Det här med sömn är bökigt. Jag har svårt att sova i perioder. Vet inte riktigt vad jag ska göra åt det. Har sömntabletter som använts flitigt sista tiden men ändå vaknar jag under natten och ofta tidigt på morgonen. DET är nytt för mig, att vakna tidigt. Det har jag aldrig gjort i hela mitt liv. Jag kanske håller på att bli gammal?

Mår fortfarande bra och är lycklig. En viss oro som kommer och går, men jag jobbar på att känna mig trygg i relationen. Älsklingen är verkligen annorlunda nu, det känns att han har bestämt sig för att det är vi nu. Ändå kommer det där orosmolnet ibland, "tänk om han lämnar mig igen". Särskilt när jag är lite trött och låg. Inte så konstigt kanske, men väl så jobbigt. Jag hoppas att jag kan hitta tillbaka till tryggheten och tilliten. Det hänger ihop med mitt jobb att stärka självkänslan. Att jag duger, att jag räcker till. Den är bra mycket bättre än vad den varit, min självkänsla, men ibland vacklar jag.

Såna här trötta, låga dagar är det också sockervarning. Jättelätt att ta till socker för att "trösta mig", för att må lite bättre. Fast jag mår ju inte bättre av det mer än en liten, liten kort stund. Så nä. Inte idag. Inte just nu.

Vaknade "på fel sida" idag. Var låg och gråtmild. Fast jag vaknade i Älsklingens säng och borde vara hur lycklig som helst. Ibland förstår jag mig inte på mina känslor.   De lever sitt eget liv. Är en typisk hs-person - Highly sensitive - högkänslig, en känslomänniska helt enkelt. Vad det innebär mer precis kan du läsa här: www.hsperson.se Det var väldigt skönt ändå att jag vaknade hemma hos min Älskling och kunde få prata om vad jag kände och gråta en stund. Han är bra på att lyssna och förstår, eftersom han är lite likadan.   Så skönt med någon som lyssnar, accepterar och kan trösta på rätt sätt. Som inte blir stressad för att jag gråter utan bara kan hålla om, bara vara med mig. 

Jag har dock lärt mig att man kan låta känslor bara passera. Acceptera och låta dem passera. Jag övar på det... På att ta hand om den "lilla personen" inuti mig, barnet som kan känna massor med saker som inte alltid alls kanske är förnuftiga och rationella utan just bara känslor. Jag har också lärt mig att det är okej att känna en massa, att jag inte är knäpp för det. Jag känner nämligen väldigt mycket och har svårt att dölja vad jag känner. Har hjärtat och känslorna utanpå, är ganska hudlös. Idag hann Älsklingen knappt slå upp ögonen innan han märkte att jag inte mådde helt bra. 

Jag tror att vi som är beroende-/missbrukspersonligheter i väldigt stor utsträckning också är hs-personer. Vi dövar känslorna med droger. Socker, alkohol, nikotin, heroin eller vad det nu må vara. För mig har det varit socker. Men det är slut på det nu. Därför måste jag också öva på att hantera mina känslor på andra sätt. Genom att bara låta dem passera, om det går, prata om dem med någon jag litar på, skriva av mig eller så använder jag mig av affirmationer som får mig att må bättre. Att le mot mig själv i spegeln och tala om för mig att jag är bra funkar faktiskt också. Man kan lura hjärnan. Bra glad-musik på hög volym är ett annat verktyg. Och att tänka på något roligt, något jag mår bra av, en situation jag trivdes i, alla som finns runt omkring mig och älskar mig eller läsa lite i The secret kan också vara till hjälp. 

För dig som känner igen dig - du kanske också är en av oss som är högkänsliga. Ungefär en femtedel av människorna är det. Vi har lite svårare än andra att sortera intryck och känslor, vi tar in hur andra mår och känner med andra väldigt mycket. Märker av små signaler hos andra som visar hur de EGENTLIGEN mår, för det behöver ju inte vara något de säger. Det här är en förmåga, en gåva! En gåva att förvalta. Men, det gäller att lära sig hantera den för att orka med själv, för alla dessa känslor tar på krafterna vill jag lova. Det finns en bra bok i ämnet, eller egentligen flera, men de flesta är på engelska, den jag rekommenderar först är "Drunkna inte i dina känslor" av Maggan Hägglund och Doris Dahlin. 

Nu har jag sovit middag en liten stund och startar helt enkelt om dagen. Har duschat och väntar på att Älsklingen ska komma hem, vi ska åka och handla inför födelsedagsfirande imorgon.   Visst ja, ska skifta maskiner i tvättstugan först... 

Jag har sovit uselt inatt och det börjar kännas nu.. Somnade för sent - varför är det så svårt att komma i säng? Min tanke igår var att gå och lägga mig TIDIGT, det var ju första dagen på jobbet efter två veckors ledighet och jag hade varit vaken sen tjugo i sju. Så jag var trött! Men lik förbannat blir jag sittande i soffan.. Kom i säng runt halv elva, somnade kanske halv ett. Sen VAKNAR jag klockan 4 och kan inte somna om!? Är inte det onödigt? Somnade om 6-6:30 någon gång och då ringde ju klockan strax igen...

Jag har i alla fall varit ganska effektiv på jobbet, alltid något. 

Jag är fortfarande sockerfri och oändligt lycklig.... Tänk att man kan få må så här bra. Hela tiden som Min stora kärlek har velat fram och tillbaka - sen i våras ungefär, så har jag fått budskap från lite olika håll och själv konstaterat att jag behöver träna tålamod. Och tänk - det lönade sig ju. Tålamodet. Och alla dessa misslyckade dejter var ju inte heller meningen att de skulle bli något. För tänk om jag fått ihop det med någon annan, då hade jag aldrig fått veta att Kärleken ändrat sig. Jag tror på attraktionslagarna - att vi får tillbaka det vi sänder ut och "Hemligheten/The secret". Och det är så det känns nu, att attraktionslagarna och universum arbetat för mig. Jag behövde bara ha lite tålamod - något som verkligen inte är min starka sida, men jag tränar...

Jag är fortfarande sockerfri och oändligt tacksam för det. Är ju också tillbaka i tillståndet "lycka och kärlek" vilket gör det lättare att vara sockerfri. Svävar på moln... Fick idag tre rosor och ett kort där det står:

"Tre rosor, fyra betydelser

Första rosen
Förlåt för att jag sårat och gjort dig illa

Andra rosen
Du är en underbar kvinna

Tredje rosen
Du är den kvinna jag älskar och vill dela mitt liv med

Tre rosor
Jag tror, jag hoppas på vår kärlek"

 Jag är verkligen lycklig!! Så nu har det fallit några tårar till för den mannen, men av lycka den här gången, känns helt okej.      

Har också jobbat första dagen efter två veckors ledighet. Helt okej faktiskt! Jag älskar verkligen mitt jobb, det är så roligt!! Idag har det varit utbildningar för lärare hela dagen, i en av lärplattformarna vi använder. Kul!! Därmed blev det också lunch ute, med folket från lärplattformsföretaget. Kycklingspett, bulgur och tzatziki. Åt inte så mycket bulgur då jag är osäker på hur min mage, (som är rätt känslig), och mitt sockersug reagerar på det. Gott var det i alla fall och mätt är jag fortfarande, fast det är kväll nu. Det är en av fördelarna med LCHF, man håller sig mätt länge och slipper fundera så mycket på vad man ska äta hela tiden! 

Hmmmm... Tittar på TV och ser någon talesman för SAS som heter Ollongren i efternamn. Får man skratta åt sånt?