Nu återstår bara att be Den stora kärleken att låta mig vara ifred också... Han som varit på-av i snart ett år. Men det klarar jag inte riktigt än. Å andra sidan hörs vi knappt just nu och jag har sagt åt honom att jag ALDRIG mer vill höra vad han känner för mig om han inte är beredd att gå in i en relation med mig, ta hand om de känslor han drar upp. Ungefär som Sonja Aldén sjunger:  :'(

"Du får inte knacka på min dörr
Om du inte är beredd att komma in
Du får inte göra om mitt namn
Och börja kalla mig för din
Och du får inte vandra på min väg
Utan att visa mig ditt mål
Och inte stjäla av min godhet
För att fylla upp ditt hål

Och du får inte riva mina murar
Som jag omsorgsfullt har byggt
Om du inte skyddar mina drömmar
Så att jag kan somna tryggt
Och du får inte ha mig som en dröm
När jag vill va din verklighet
Och du får inte säga att du hoppas
Om du inte tror du vet

Men du får ta den tid du behöver
För att förstå vad är det du vill
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
Så att två själar kan få ro
Och så att allting som vi lovade
Oss själva, kan få gro

Du får inte andas på min panna
Och inte få mig falla mer
Om du inte sen kan stå för
All den oreda du ger
Och du får inte röra vid mitt hjärta
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre
Än att du gör allt emot mig snart"


Read more: http://artists.letssingit.com/sonja-alden-lyrics-du-far-inte-m3z19nt#ixzz2GrdKHnfl 

Nu återstår att samla ihop bitarna av mig själv. Lägga energi på det som får mig att må bra - de vänner som står kvar t ex - OJ vad de är värdefulla!! Och försöka förstå varför jag fastnar för de män som inte vill ha mig, medan en hel hög toppenbra män som vill ha mig bara får "nej" från mig... Tror jag lägger ner dejtandet ett tag, tills jag har mer energi att lägga på det och mår lite bättre själv.