Jag har "gjort slut" med ett par vänner den senaste tiden. Energitjuvar har inte i mitt liv att göra.. När de bara tar av min energi och inte alls ger tillbaka i samma utsträckning så är det inte värt det. Även om det är tråkigt att upptäcka såna saker hos de man tror är vänner. Istället har jag lagt till lite nya vänner, funnit vänner som absolut verkar vara verkliga vänner. Jag måste helt enkelt välja var jag lägger min energi. Och kan man inte behandla mig med kärlek och respekt så är man inte välkommen att dela mitt liv, livet är för kort för det. 

Ett exempel är "vännen" som jag trott varit en nära vän i mååånga år, hon hade inte tid med mig när jag fyllde jämnt nyligen. Men inte så att hon då frågar om vi ska ses och fira en annan dag. Nej, hon ringde inte ens på min födelsedag. Skrev bara grattis på min Facebook. Det var en bekräftelse på vad jag egentligen redan visste, att det är bara intressant när det är hon som får stå i centrum. Jag har inte hört av henne sen dess, det är snart två månader sen... 

Ett annat exempel är "vännen" som inte funnits med så länge men som jag ändå trodde var en nära vän. Jag har dejtat en del män under de senaste 1,5-2 åren och varje gång hon träffat någon av mina dejter så har hon fått det till att han är intresserad av henne, att han flirtar med henne. Vilket jag ju själv kunnat se att det inte är sant. En man har strulat mer än lovligt med mig, varit vårdslös med mina känslor - det är på-av hela tiden. (Snacka om energitjuv). Nu var det en sån episod alldeles före jul, han ville "dela livet" med mig, han "älskar mig". Och sen ändrar han sig, säger att han älskar mig men inte klarar att ha en relation. Jag vände mig till min vän eftersom jag var ledsen och behövde prata med någon och hon säger att det beror nog på att han mött henne på stan.  =-O Så har hon sagt förut, alltså fått det till att han nog är intresserad av henne och därför dumpar mig. Jag vet att det inte är så. Den här gången sa jag att jag vill faktiskt inte höra det, att jag värdesätter vår vänskap men inte vill känna svartsjuka i det här. Att jag får mer ont i magen, mår ännu sämre när hon säger så. (Vem säger så till en vän?? Ens om det skulle vara sant..) Hon har inte hörts av sen dess. Idag mötte jag henne på ICA och då är hon superirriterad på mig och säger att jag beter mig som "ett barn som inte får sin leksak". Men ingenstans förstår hon att det kanske inte är okej att säga som hon gjorde, att få det att låta som att den man jag älskar, som dumpat mig, skulle vara intresserad av henne. Hon kommenterade också min viktminskning väldigt nedlåtande. (Jag undrar om det är så att hon tycker det är jobbigt att jag plötsligt är den smalare av oss två..) Hon tyckte vi skulle fundera lite och sen prata igen. Jag sa att jag nog sagt det jag ville säga. Det blev liksom lite "droppen" när hon tycker att jag är "barnslig" som blir ledsen när jag blir dumpad/illa behandlad. Nej, det är inte en vän jag behöver i mitt liv. 

Ett ex som hörts av under längre tid har också rensats bort. Han vräkte ur sig en massa skit över mig på facebookchatten, att jag var en dålig vän osv. Han mår uppenbarligen dåligt.. Det enda jag gjort är att jag har sagt nej när han vill ha sex, en fråga som kommit upp med jämna mellanrum sen det tog slut för ett par år sen. Annars har jag funnits där som vän. Men visst, jag har ju "skjutit bort" honom lite eftersom det är jobbigt att få frågan om sex hela tiden när jag faktiskt inte vill... (Jag har bett honom inte fråga, men han har frågat ändå..) Så vips, där försvann han. Lika bra tror jag, jag tror det är svårt att vara vänner när den ena vill något mer. 

På samma tema är dejten jag träffat tre gånger, jag hade gärna träffats mer men han tycker inte han har utrymme för en relation i sitt liv. (Han jobbar ohyggligt mycket.) Han har ändå hört av sig till mig med jämna mellanrum och jag vet inte riktigt varför. Jag har tidigare sagt att det är okej att han hör av sig. Jag har väl hoppats. Men idag tog jag ett beslut och bad honom låta bli. Det ger bara mig hopp om att det ska bli något ändå. Så jag bad honom helt enkelt låta bli att höra av sig så länge han inte vill ha någon relation. Jag måste få gå vidare. (Vad är det med män som inte vill men ändå inte kan släppa??) Ett beslut han respekterade helt, inga sura miner alls, han förstod mig.