Har en riktigt skön, seg lördag. Sov länge, (somnade iofs väldigt sent igår), sen en hundpromenad som inte blev så lång som jag önskat, det var för kallt.. Fixat med disk och tvätt, pussat på älsklingen och fått höra hur mycket han tycker om att jag är här hos honom. Det värmer. Jag behöver bekräftelsen... 

Sen en hundpromenad till, hem till mina katter som är ensamma lite för mycket... Nu är tvätten snart klar, (mysigt att mina och Älsklingens kläder åker runt i tvättmaskinen tillsammans), kycklingen står i ugnen och jag väntar snart hem min älskling. Sen blir det bio ikväll. Japp, jag har ett bra liv! Jag mår bra! Jag är helt nöjd med hur det är faktiskt.  

Det pratas så mycket om drömmar, mål osv. Men om man är nöjd med livet som det är då? Jag har inget behov av att resa hit och dit, göra karriär och tjäna massa pengar (pengar är ju iofs inte fel, men inte värt att slita ihjäl sig för). Jag är nöjd. Jag trivs med mitt jobb, har en man jag älskar, (äntligen), och som älskar mig. Jag tycker om att komma hem till min Älskling efter jobbet och bara ta det lugnt. Gå på yogan, hundpromenader, träffa kompisar, umgås med barnen emellanåt och bara vara tillsammans med min Älskling. Jag är nöjd så. En del blir så förvånade när man inte har en massa mål och drömmar, men jag har verkligen inte det... Jag ÄR nöjd. Eller jo, en dröm är ju att bo ihop med Älsklingen och vi kommer dit, men det är inte bråttom. Å andra sidan bor jag mer eller mindre hos honom redan. Vilket dottern gillar, hon får ju en lägenhet för sig själv, men kanske inte katterna som blir ensamma lite mer.  :-\

Ytterligare ett mål är att hålla mig sockerfri och det går utmärkt. För det mesta väldigt lätt just nu, så mycket enklare när man är kär och har någon som stöttar. Samt att jag inte är ensam särskilt mycket, det underlättar verkligen. Jag kan ju inte sitta och äta godis inför någon annan. Nu i semmeltider är det lite jobbigt, jag ÄLSKAR semlor.   :-( Älsklingen frågade igår om jag inte kan göra ett undantag EN gång. Men nej, det går ju inte. Fast jag genomfors av tanken att "låtsas" att jag nog kan det. Men nej, jag sa som det var, att det går inte. Risken är för stor att jag trillar dit i ännu mer sug och sockerätande om jag äter en semla. Det är inte värt det. Han konstaterade att det är som för en alkoholist ungefär. Precis så är det ju. Samma beroendesjukdom. Ingen semla för mig. Tyvärr. Dessutom så får jag världens magknip av vete nu när jag varit utan ett tag, så jag försöker tänka på hur mycket jag skulle ångra mig efteråt, jag skulle verkligen inte tycka att det var värt det. Men jösses vad sugen jag är. Inte blir det bättre av att jag sitter här och skriver om det.  :-! Så nu slutar jag... Semlor borde bara få säljas på särskilda ställen och inte skyltas med hur som helst...