Blogg

Hade en toppenkväll igår hemma hos en vän sedan länge, tillsammans med ytterligare en gammal vän och en helt ny vän. Flera timmars djupa samtal, skratt, gråt och babbel. Underbart!! Precis vad jag behöver nu. Vänner som faktiskt finns där. Ingen som dömer eller tycker illa om någon som öppnar sig, gråter osv... Bara kärlek och positiv feedback, tankar som hjälper, inte stjälper. Underbart! Fick en del input kring varför jag fastnar för de män jag gör, det kanske helt enkelt har hört ihop med hur jag mått och att jag nu tar mig loss ifrån det är en del i mitt tillfrisknande, ur sockerberoendet. Jag har helt enkelt börjat göra BRA val för mig, välja det jag mår bra av, på flera plan i livet. Ätandet, vänner, män, motion... Det är uppenbarligen en annan typ av män jag behöver för att må bra, för dessa två har jag inte mått bra av. Eller, stundtals har jag ju gjort det, men inte i längden. Jag förtjänar något annat och hoppas kunna välja annat i framtiden.
 
Idag tar jag det bara lugnt, laddar för att gå till puben med en annan vän ikväll. :) Jag gillar att jag lägger så mycket tid på vänner just nu. Hoppas kunna fortsätta med det även när jobbet är igång igen i nästa vecka. Det är verkligen underbart, det är ju också kärlek!
 
Jag är fortfarande sockerfri och oändligt tacksam för det. Jag har inte ätit något idag än eftersom jag inte är så hungrig, men det börjar väl bli dags att fundera på mat. Kyckling eller pannbiff.. Tror jag ska ringa mamma och höra om de vill ha mat när de kommer förbi för att hämta mammas bil som jag haft i några dagar.

Har haft en härlig dag idag. Startade dagen med att redan från början tacka för allt bra jag skulle få uppleva idag. Tacksamhet gör något med sinnesstämningen. Så är det bara...

Satt sen hela eftermiddagen på ett fik med en god vän. Underbart att ha tid att bara sitta och snacka, med någon jag mår bra av att snacka med.  

Jag har också varit sockerfri hela dagen. En smoothie till frukost/lunch, den gör jag på havremjölk, vispgrädde, bär, linfröolja och ett ägg. Gott och mättar länge. Sen blev det lutfisk till middag alldeles nyss. Också smaskens! mycket sås med smör och vispgrädde. Kan inte bli så mycket godare. Så - inget socker eller snabba kolhydrater idag. Det är vad jag behöver undvika för att klara mig ifrån sockersuget. Sen kommer suget ändå ibland, beroende på något jag ätit, situation eller mående.. Ibland äter man ju socker av "gammal vana", vid tv:n, i bilen, på bion eller vad det kan vara. Jag har identifierat mina risksituationer och hittat andra sätt att hantera dem. Idag blir det att måla naglarna vid tv:n. Det finns förstås inget godis hemma heller, det skulle vara smått livsfarligt för mig... Eller jo, dottern har en chokladkaka (jag har full koll..), men hon är 15 och har kontroll på sin chokladkaka så den rör jag inte. 

Måendet är också viktigt att ha koll på.. Mår jag dåligt, är ledsen, trött eller stressad så kommer sockersuget som ett brev på posten. Då gäller det att ha verktyg för att hantera det. Mina verktyg är t ex:

Att skriva i en grupp på Facebook där jag får mycket stöd
Att ringa eller sms:a någon som vet vad sockersuget handlar om och som kan hjälpa mig igenom det, för det GÅR ju över!! Fast jag ibland inte tror det utan tror att jag nog kommer att dö om jag inte får socker.
Att inte vara ensam. Det är livsfarligt om suget är stort.
Att inte ta med någon plånbok ut när jag har sockersug. Jag litar inte på mig själv... 
Oa-möten eller faa-möten fungerar, men finns tyvärr inte i min stad. Jag försöker pricka in telefonmöten ibland, men det är lite svårt att få till det också.
Att gå igenom min lista med affirmationer, för att peppa mig själv och komma ihåg hur bra jag faktiskt är!
Att se mig i spegeln för att påminna mig om hur mycket snyggare jag är utan de 24 kg jag hittills tappat på att vara sockerfri. Samt att påminna mig om alla komplimanger jag fått för min nya kropp. 
Lista fördelarna med att vara sockerfri och påminna mig om den listan.
Lista nackdelarna med att äta socker och påminna mig om den listan... 
Att aldrig ha något jag inte kan äta hemma!! 
Att ha en matplan. "If you don't plan, you plan to fail." Jag måste ha mat hemma som fungerar för mig att äta. Det går inte att "akuthandla" när man är hungrig. 

Det var några av mina verktyg.. Kanske de kan hjälpa någon annan? 

Nu återstår bara att be Den stora kärleken att låta mig vara ifred också... Han som varit på-av i snart ett år. Men det klarar jag inte riktigt än. Å andra sidan hörs vi knappt just nu och jag har sagt åt honom att jag ALDRIG mer vill höra vad han känner för mig om han inte är beredd att gå in i en relation med mig, ta hand om de känslor han drar upp. Ungefär som Sonja Aldén sjunger:  

"Du får inte knacka på min dörr
Om du inte är beredd att komma in
Du får inte göra om mitt namn
Och börja kalla mig för din
Och du får inte vandra på min väg
Utan att visa mig ditt mål
Och inte stjäla av min godhet
För att fylla upp ditt hål

Och du får inte riva mina murar
Som jag omsorgsfullt har byggt
Om du inte skyddar mina drömmar
Så att jag kan somna tryggt
Och du får inte ha mig som en dröm
När jag vill va din verklighet
Och du får inte säga att du hoppas
Om du inte tror du vet

Men du får ta den tid du behöver
För att förstå vad är det du vill
Du får be en bön att tiden
Du behöver räcker till
Och du får samla dina tankar
Så att två själar kan få ro
Och så att allting som vi lovade
Oss själva, kan få gro

Du får inte andas på min panna
Och inte få mig falla mer
Om du inte sen kan stå för
All den oreda du ger
Och du får inte röra vid mitt hjärta
Som om allt var uppenbart
Men jag önskar inget hellre
Än att du gör allt emot mig snart"


Read more: http://artists.letssingit.com/sonja-alden-lyrics-du-far-inte-m3z19nt#ixzz2GrdKHnfl 

Nu återstår att samla ihop bitarna av mig själv. Lägga energi på det som får mig att må bra - de vänner som står kvar t ex - OJ vad de är värdefulla!! Och försöka förstå varför jag fastnar för de män som inte vill ha mig, medan en hel hög toppenbra män som vill ha mig bara får "nej" från mig... Tror jag lägger ner dejtandet ett tag, tills jag har mer energi att lägga på det och mår lite bättre själv. 

Jag har "gjort slut" med ett par vänner den senaste tiden. Energitjuvar har inte i mitt liv att göra.. När de bara tar av min energi och inte alls ger tillbaka i samma utsträckning så är det inte värt det. Även om det är tråkigt att upptäcka såna saker hos de man tror är vänner. Istället har jag lagt till lite nya vänner, funnit vänner som absolut verkar vara verkliga vänner. Jag måste helt enkelt välja var jag lägger min energi. Och kan man inte behandla mig med kärlek och respekt så är man inte välkommen att dela mitt liv, livet är för kort för det. 

Ett exempel är "vännen" som jag trott varit en nära vän i mååånga år, hon hade inte tid med mig när jag fyllde jämnt nyligen. Men inte så att hon då frågar om vi ska ses och fira en annan dag. Nej, hon ringde inte ens på min födelsedag. Skrev bara grattis på min Facebook. Det var en bekräftelse på vad jag egentligen redan visste, att det är bara intressant när det är hon som får stå i centrum. Jag har inte hört av henne sen dess, det är snart två månader sen... 

Ett annat exempel är "vännen" som inte funnits med så länge men som jag ändå trodde var en nära vän. Jag har dejtat en del män under de senaste 1,5-2 åren och varje gång hon träffat någon av mina dejter så har hon fått det till att han är intresserad av henne, att han flirtar med henne. Vilket jag ju själv kunnat se att det inte är sant. En man har strulat mer än lovligt med mig, varit vårdslös med mina känslor - det är på-av hela tiden. (Snacka om energitjuv). Nu var det en sån episod alldeles före jul, han ville "dela livet" med mig, han "älskar mig". Och sen ändrar han sig, säger att han älskar mig men inte klarar att ha en relation. Jag vände mig till min vän eftersom jag var ledsen och behövde prata med någon och hon säger att det beror nog på att han mött henne på stan.   Så har hon sagt förut, alltså fått det till att han nog är intresserad av henne och därför dumpar mig. Jag vet att det inte är så. Den här gången sa jag att jag vill faktiskt inte höra det, att jag värdesätter vår vänskap men inte vill känna svartsjuka i det här. Att jag får mer ont i magen, mår ännu sämre när hon säger så. (Vem säger så till en vän?? Ens om det skulle vara sant..) Hon har inte hörts av sen dess. Idag mötte jag henne på ICA och då är hon superirriterad på mig och säger att jag beter mig som "ett barn som inte får sin leksak". Men ingenstans förstår hon att det kanske inte är okej att säga som hon gjorde, att få det att låta som att den man jag älskar, som dumpat mig, skulle vara intresserad av henne. Hon kommenterade också min viktminskning väldigt nedlåtande. (Jag undrar om det är så att hon tycker det är jobbigt att jag plötsligt är den smalare av oss två..) Hon tyckte vi skulle fundera lite och sen prata igen. Jag sa att jag nog sagt det jag ville säga. Det blev liksom lite "droppen" när hon tycker att jag är "barnslig" som blir ledsen när jag blir dumpad/illa behandlad. Nej, det är inte en vän jag behöver i mitt liv. 

Ett ex som hörts av under längre tid har också rensats bort. Han vräkte ur sig en massa skit över mig på facebookchatten, att jag var en dålig vän osv. Han mår uppenbarligen dåligt.. Det enda jag gjort är att jag har sagt nej när han vill ha sex, en fråga som kommit upp med jämna mellanrum sen det tog slut för ett par år sen. Annars har jag funnits där som vän. Men visst, jag har ju "skjutit bort" honom lite eftersom det är jobbigt att få frågan om sex hela tiden när jag faktiskt inte vill... (Jag har bett honom inte fråga, men han har frågat ändå..) Så vips, där försvann han. Lika bra tror jag, jag tror det är svårt att vara vänner när den ena vill något mer. 

På samma tema är dejten jag träffat tre gånger, jag hade gärna träffats mer men han tycker inte han har utrymme för en relation i sitt liv. (Han jobbar ohyggligt mycket.) Han har ändå hört av sig till mig med jämna mellanrum och jag vet inte riktigt varför. Jag har tidigare sagt att det är okej att han hör av sig. Jag har väl hoppats. Men idag tog jag ett beslut och bad honom låta bli. Det ger bara mig hopp om att det ska bli något ändå. Så jag bad honom helt enkelt låta bli att höra av sig så länge han inte vill ha någon relation. Jag måste få gå vidare. (Vad är det med män som inte vill men ändå inte kan släppa??) Ett beslut han respekterade helt, inga sura miner alls, han förstod mig.