Testar att blogga, det är nog inte fel att skriva av sig lite.  :-) Väljer att vara anonym, till att börja med i alla fall. Så jag är glad om du inte avslöjar min identitet, även om du vet. Jag vill känna av lite hur det här med bloggande känns innan jag ev. avslöjar vem jag är. Vem jag är är inte det viktiga med den här bloggen heller, tror jag.. 


Jag bor i en småstad, har tonårsbarn, jobbar, är singel.. Har ett sockerberoende som jag kämpar med, så det kommer nog handla en del om det, jag hoppas bloggen kan vara till hjälp att hålla mig sockerfri. 

Idag är jag just sockerfri, efter att ha varit nere i sockerträsket några veckor. Har hittills tappat 24 kg på att vara sockerfri, det mesta av det sen i somras, men den största fördelen är att jag mår så mycket bättre utan socker, mjöl och andra snabba kolhydrater. Blir mycket piggare, håller mig frisk och orkar vara positiv. Jag mår som bäst när jag äter LCHF men tar återfall ibland. Just nu är jag "på banan" och hoppas slippa fler återfall. Det enda som fungerar är att ta en dag, en liten stund i taget. Det är ett nytt beslut som måste tas hela tiden, "just nu ska jag inte äta socker". Sockerberoende fungerar som alla andra beroenden och kräver planering och medvetenhet, hela tiden. "If you don't plan, you plan to fail." 

Jag har haft en tung julledighet, aldrig känner man sig så ensam som på julen. Men nu är det slut på helgerna och jag är på banan igen. Har den senaste tiden valt bort ett par "vänner" som inte alls visade sig vara vänner. Det känns tråkigt men ändå bra. Tråkigt att de visade sig vara något annat än vänner, bra att jag klarat att välja bort "energitjuvar". Ännu bättre är att jag lagt till vänner - jag har hittat nya vänner som verkar vara precis de vänner jag behöver. 

Jag har tagit beslutet att bli sockerfri igen, mår ju inte bättre av att äta skräp precis.

Jag har också bett ett par män sluta höra av sig till mig. (Jo, man kan vara intresserad av två män samtidigt..)  ;-) Men när de inte vill ha någon relation men ändå inte kan låta bli att höra av sig till mig stup i ett så blir det inte bra. Jag mår inte bra av det. Så nu har jag bett dem låta bli helt enkelt. Man kan inte båda äta kakan och ha den kvar. Jag är värd någon som faktiskt VILL lägga energi på mig, inte bara "hålla kvar" mig. 

Så - flera bra beslut är tagna idag och bara det gör att jag känner mig starkare!  :-)